Quinta do Javali – klassisk Douro men också biodynamiskt nytänk


Niclas Jörgensen Livets Goda
2019-11-22
Namnet dök för första gången upp på min radar för ett antal år sedan, Quinta do Javali. Kanske inte ett av de mest välkända i Douro men vinerna hör onekligen till toppsegmentet och då har ägaren António Mendes endast drivit egendomen under egen etikett sedan millennieskiftet. Och med 2017 har han även presenterat en biodynamisk trilogi viner som visar att regionen har så många fler strängar på sin lyra än vad den rådande uppfattningen av Douro återspeglar. 
Antónios egendom ligger nära Nagoselo, efter att du passerat centrumet i dalgången, Pinhão. Floden kröker åter söderut innan staden Viseu och rinner sedan vidare mot den spanska gränsen. Javali har funnits sedan 1839 men då under annat namn och inte nuvarande som på portugisiska betyder vildsvin. Antónios stil är omisskännligt Douro men ändå med en mer varsam hand med faten och en pigg struktur, något som säkerligen kan relateras till att vingårdarna är vända nordöst. Den något mindre solexponeringen är välgörande för bordsvinerna som inte söker samma koncentration som Port och Quinta do Javali hör till den krets som utnyttjar detta på bästa vis.
Skiffer dominerar i jorden, typiskt för de centrala delarna av Douro och Javali har tillgång till en hel del rankor med ålder, något som säkerställer ett utvecklat rotsystem. Rankorna växer i så kallade patamares som blev populära i början av 1980-talet när det tidskrävande arbetet med stenmurar allt mer övergavs. Lättare att hantera men det kommer också risker med det om exponeringen är fel samtidigt som erosionen alltid är en risk.
Livets Goda har provat genom ett antal viner från Quinta do Javali där flera är tillgängliga via Systembolagets beställningssortiment
2016 Quinta dos Lobatos (artikel 74826, 164 kr, 89 LGP)
För ett instegsvin så händer det mycket här och ursprunget får verkligen säga sitt med rökiga stemkrosstoner, plommon och örter samt ett stänk viol. Torr stil med tydliga tanniner i svalt utförande och med viss begynnande mognad.
2013 Quinta do Javali Old Vines (artikel 70659, 409 kr, 93 LGP)
Finstämd Douro från en årgång som gav något svalare uttryck och där de gamla stockarna ger en täthet som skapar komplexitet. Ännu ung i sitt uttryck och där eken ännu behöver tid för att integreras men här finns stoppning för en fin resa. Ett personligt vin med mycket Douro-känsla.
2011 Quinta do Javali TN (artikel 73010, 679 kr, 93 LGP)
Andra gången vi provar vinet och sen förra smakprovet så har vinet integrerats än mer även om det alltid kommer vara ett kraftpaket. Otroligt tät mörk frukt, violer och kryddiga nyanser från eken hänger med en massiv frukt, kompakta tanniner och en väldigt lång eftersmak. Fortsatt lagring är att rekommendera.
Portvin
Quinta do Javali 10 Years Old Tawny (artikel 74528, 369 kr, 91 LGP)
Fräsch bouquet där bärigheten inte släppt helt och tagits över av trä och tobak. De senare finns med men tar inte täten utan här finns en skön, lätt parfymerad bouquet med fikon, röda bär, kryddhylla och choklad. Smaken är likaså pigg och alert med bra intensitet, skärpa och frukt.
Quinta do Javali 20 Years Old Tawny (artikel 74967, 581 kr, 94 LGP)
Inte en typisk tjugo-åring utan här känns blenden pigg och med bibehållen fräschör. Fikonmarmelad möter fuktig tobak, orientaliska kryddor, torkade örter och blommor och ett stänk malda kaffebönor och mörk choklad. Smaken är nästan simmig i viskositeten, tät men med en syra som känns yngre än mången tawny och avslutet är kryddigt, långt. Imponerande!
2015 Quinta do Javali Vintage Port (artikel 71894, 645 kr, 93 LGP)
Solmogen mörk plommonfrukt, svarta körsbär, blommighet, örter, lakrits och mörk choklad. Pampig även i smaken med tanniner insvepta i sötman, syra och tonvis av frukt. Balanserat, strukturerat och med en lovande framtid även om det är en Port som också kommer vara njutbar relativt tidigt.
3 biodynamiska viner
Ännu inte i Sverige, ja knappt i Portugal då trilogin Clos Fonte do Santo har en produktion om 1269, 1638 samt 2011 flaskor respektive, men debutårgången 2017 av dessa viner är så spännande att vi hoppas de dyker upp på hemmaplan. Antónios tre olika buteljeringar visar upp olika sidor av Douro men framförallt så är det viner som med stor tydlighet avviker från den rådande uppfattningen hur ett vin från regionen uppför sig. Det är långt från extraktion och täthet, långt från rostade toner utan lägger istället tyngdpunkten på en dansant känsla där biodynamiken skiner klart och tydligt genom. Och inte minst, det är viner som klockar in runt 12 procent-strecket och inte 15. Det nygamla Douro helt enkelt.
2017 Clos Fonte do Santo Körsbärsfärgad kapsyl
Lättast i uppställningen vilket även färgen är en indikator på. Transparent röd frukt, lätt initial kolsyra och livlig frukt med grönska i såväl doft som smak. Frågan är om man satt detta blint i Douro? Knappast och det är kanske enda invändningen mot ett annars rätt härligt vin med saftig struktur och blommighet i medelfyllig kropp. 91 LGP

2017 Clos Fonte do Santo Röd kapsyl
Nu börjar det hända grejer och lite av det stenrökiga som man gärna associerar med Douro kommer in i bilden. Mogen bärfrukt men ändå på ett nyanserat vis, mer nerv helt enkelt och likaså smakmässigt så är det ett vin med fin täthet, skärpa och tanniner som får oss att känna ursprungskänslan. Släpper spritsen efter lite luft och detta hade kunnat göra succé på flera trendiga vinbarer i storstäderna. 92 LGP

2017 Clos Fonte do Santo Blå kapsyl
Vinet som uppvisar mest ”klassiska” Douro-markörer med mörkare frukt och mer mogen såda också men ändå så är det energiskt och uttrycksfullt på ett helt annat vis. Tanninerna greppar gommen, syran är alert och så trots den tydliga mognaden i druvmaterialet så är det 12,5 procent alkohol. Bästa vinet i trilogin då det tillåter ursprunget att vara med i matchen klart och tydligt. 93 LGP