Niclas Jörgensen, när är en vinranka gammal?

DEL 1
Old vines. Vieilles vignes, Alte reben. Vinhas velhas. Attribut som du säkerligen stött på mer än en gång på vinetiketten men har du egentligen gett det någon eftertanke, vad gamla rankor betyder för vinet du har i glaset? Kanske ifrågasatt om det överhuvudtaget gör någon skillnad eller om det blott är ett skickligt marknadstrick? Dessutom, vem bestämmer när en vinranka är att betrakta som just gammal? Dags att ta en närmare titt på ett begrepp som blivit allt mer förekommande på vinetiketter och ställa frågan - vad betyder gamla rankor för ett vin.

När är en vinranka egentligen gammal? Och när är den att betrakta som ung eller tonåring? För att förstå den gamla rankan och hur den kan inverka på slutprodukten, vinet, måste vi börja med att kika på ynglingen. En ung ranka används sällan för produktion innan sitt femte år eftersom den fram tills dess kan vara tämligen oregelbunden i allt från fruktsättning, storlek på frukten och till och med varierande mognadsgrad på en klase. Även syran kan variera betänkligt inom en klase druvor vilket gör det vanskligt för vinmakaren att dels veta vad han har att arbeta med, dels behöva justera med tillsatser mer än denna önskar. Alltså väntar man en kvalitetsproducent tills vinrankan är stabil nog att ingå i produktionen.


I sin ungdom har tanken sällan nått särskilt djupt ner i jordmånen den växer i. Sällan mer än två meter när den är dryga femåringen. Naturligtvis spelar jordens sammansättning en avgörande roll och om du exempelvis arbetar med den kompakta skifferjordmånen i Cima Corgo i Douro så tar det längre tid för en rankas rotsystem att finna vägen neråt medan mer porös vulkanmark kan uppmuntra till snabbare väg ner - om nu inte det finns allt för mycket näring högt upp att hämta för rankan för då riskerar rötterna att leta sig dit istället. Något som ställer krav på odlaren, att vända ytjorden ofta så att rotsystemet väljer rätt väg.
En ung vinranka är produktiv, på alla sätt och vis. Den skjuter fler klasar, större klasar och likaså löv- och grenverket är mer aktivt. Vill du producera kvantitet så älskar du såklart den unga rankan och lägger mindre vikt vid att dess generösa frukt tunnar ut slutproduktens doft- och smak. Det ekonomiska tänket, kortsiktigt eller tålamodsutrustat - och kanske pengar på banken som möjliggör att man kan vänta - ska aldrig underskattas och det är ofta en första indikator på en producents ambitioner. Samtidigt kan den unga vingården arbetas aktivt och en grön skörd där en betydande del av klasarna skärs bort för att koncentrera näringen till de kvarvarande kan ge ett tätare vin. Yngre rankor tenderar även till att vara mer lojala druvans karaktär i sin ungdom, dofta och smaka mer skolboksmässigt då påverkan baserat på ett utvecklat rotsystem ännu inte satt sig.
Vuxen ålder
Någonstans kring 25-årsstrecket, beroende på druva och växtläge, brukar försämringen sakta starta för en ranka. Lite som för oss också då plufsmagen biter sig mer envetet fast. Men nu är det inte tal om något förfall utan istället handlar det om att det inte skjuts lika många klasar och rankan startar sin resa mot att bli gammal. Det är också nu som den kanske är som mest intressant för en odlare, när rankan passerar trettiostrecket och har ett mer utvecklat rotsystem som dels skyddar från stress torra år men också plockar upp mer från sitt växtläge. Och allt detta utan att tappa alltför mycket druvklasar på rankan vilket innebär att den även ekonomiskt är i sitt esse.
När vinrankan är i perioden 15-30 så är den att anse som mogen och redo då korrelationen mellan kvantitet och kvalitet är som allra bäst. Än bättre blir det mellan 30 och 40 år då faktorer som motståndskraft mot olika väderfenomen, regelbundenhet och mognad adderas men å andra sidan sjunker produktiviteten. Därefter så sjunker skördeuttaget rejält men å andra sidan så är vinsten kvaliteten på de få klasar som är kvar på vinrankan.

I vissa delar av världen skulle kanske en 25-årig syrah anses ha uppnått en avsevärd ålder, producenten skulle kanske till och med börja fundera på att addera ’gamla rankor’-begreppet till etiketten, men i andra regioner så skulle man inte tänka tanken förrän ytterligare ett par decennier har passerat. Och i vissa obskyra regioner så kanske det först är intressant när det rör sig om minst 80-100 åriga rankor. Och här ligger kanske det största problemet i termen, när den kan och bör användas utan att enbart bli ett marknadsföringsess, för det finns sällan laglig definition som reglerar detta. Lite samma dilemma som att kalla ett vin naturvin.
Densitet

I vissa regioner är rankorna planterade med tät densitet, ofta runt 10,000 plantor per hektar. Det finns flera fördelar med detta och inte minst på Etna så är planteringsmetoden alberello en viktig förklaring till reducerade mjöldaggsangrepp. Den buskliknande rankan, den äldsta beskärningstekniken inom vinframställning, skuggar inte grannplantorna och blir dessutom mer vindutsatt. De låga plantorna passar särskilt bra in i varmare områden, och i porös jord så kan rotverket vandra långt ner, något som reducerar rankornas stress då de når vattennivåer djupt i marken. Tanken är att minimera uttaget per ranka men ändå kunna bibehålla ett önskat skördeuttag. Och få regioner har tillgång till så många gamla rankor som Etna där de tycks ha funnit sitt rätta element. Men det är också ett krävande val för alberello kan aldrig mekaniseras utan kräver sin manuella arbetsinsats. Därför väljs sällan metoden vid kommersiell vinframställning utan fokuserar mer på högkvalitativa viner. Risken är med andra ord att de gamla rankorna med hög densitet blir färre och färre.

The Old Vine Project & Old Vine Charter

Det finns organisationer som jobbar för bevarandet av gamla rankor, The Old Vine Project exempelvis i Sydafrika där man arbetar för bevarandet av äldre vingårdar så att de inte rycks upp för mer produktiva ynglingar. Projektet startade mer eller mindre som en ’One woman show’ när Rosa Kruger igångsatte det omfattande arbetet med att kartlägga vingårdar med rankor som var minst 35 år gamla. En del som hon fann var snudd på övergivna, andra exemplariskt skötta. Och sedan 2002 har organisationen nu identifierat över 2600 hektar med gamla rankor där bland annat 10 vingårdar har en snittålder på över ett sekel. Eftersom många odlare haft druvor som en del av inkomstkällan och sålt till de större spelarna så var de äldre rankorna inte lika attraktiva i och med deras reducerade skörd. Med registret så har man lyckats säkra att odlarna får bra betalt för sina lågavkastande åldringar samtidigt som alla så kallade Young Guns i landet, den nya generationen vinmakare som sällan äger land, har fått ett exceptionellt material att jobba med. Till syvende och sist är alla vinnare, kanske inte konsumenten om fokus enkom ligger på prislappen, men det är just det som måste ske för att Sydafrika inte ska rycka upp de gamla rankorna. 

Även i Australien så har Barossa Grape & Wine Association sitt ’Old Vine Charter’ där man verkar för att medlemmarna ska bevara gamlingarna och kunna dra nytta av det genom olika epitet; Old vine är minst 35 år, Survivor minst 70, Centenarian minst 100 och Ancestor är minst 125 år gamla rankor. Att just Barossa gått i täten för att definiera gamla rankor är logiskt då man sitter på några av världens äldsta vingårdar och det hjälper regionen i sitt renommé att inte anses som en så kallad nya världen-region. Bland annat finner du världens sannolikt äldsta sammanhängande grenache-vingård här, hos Cirillo Estate vars rankor planterades 1848.


Försök att reglera i Europa

Men även i en del klassiska regioner i Europa har man försökt och Olivier Humbrecht vid familjefirman Zind-Humbrecht berättar för Livets Goda att Alsace röstade för en lag som fixerade termen för några år sedan. 25 år, då var det ok att pratat om gamla stockar. Men Olivier tillägger att det är vansinnigt svårt att kontrollera och verifiera vilket gör lagen lite uddlös och lämnar den öppen för egna tolkningar kring begreppet och hur man beräknar gammalt i en vingård. Olivier själv, en av vinvärldens stora auktoriteter som dessutom kan titulera sig Master of Wine, anser personligen att en ranka uppför sig som en yngling till omkring 15 års ålder. Fram till dess är det nämligen svårt att få den till att uttrycka växtläget samt att kontrollera skördens storlek. Men, säger Olivier, undantag finns ju såklart och rankor i ytterst mager jord lär prestera tidigare än de som växer mer näringsrikt.

DEL 2

Är ålder enkom positivt?
Det är lätt att ryckas med när det är tal om gamla rankor men åldern i sig är ingen garant för kvalitet. Inte minst hur dessa skötts och hanterats innan spelar en avgörande roll. Och hur jorden de växer i mår. Exempelvis en 25-årig ranka i en fullskalig kemisk miljö och som dessutom såväl maskinbeskärs och maskinskördas, detta gör stor skada på trädstammen, kommer se bra mycket äldre ut än den är och dessutom lär den inte nå särskilt mycket längre än så. Rankor i sådana vingårdar omplanteras också mycket snabbare samtidigt som deras frukt inte har samma intensitet och komplexitet som en utan intensiv kemisk inblandning. En ranka som däremot lever i en hälsosam omgivning och som inte drabbats av några sjukdomar som exempelvis esca, en svampframkallad trädsjukdom som blivit allt vanligare igen de senaste åren, ja en sådan kan leva uppåt hundra år och längre till och med. 
Aktiv skötsel & potentiella hot
Gamla rankor blir inte gamla bara sådär av sig självt utan kräver sitt arbete. Inte minst beskärningen av rankan är essentiell för att ”föryngra” den och säkerställa att den mår bra samt fortsätter producera frukt. Något som Marco Cirillo vid tidigare nämnda Cirillo Estate, berättar för Livets Goda. När de kom till Light Pass-distriktet i Barossa 1969 och tog över de gamla rankorna så var de inte i bästa skick och således började hans far Vincent beskära de buskliknande rankorna i vingården, något som inte hade gjorts på bra länge. En boost för rankorna som började producera mer regelbundet. Och idag är det endast Vincent och Marco som beskärt de gamla rankorna sedan de köpte vingården. Marco Cirillo berättar att de jobbar aktivt med att säkerställa de gamla rankornas trivsel genom att bland annat plantera vintergrödor i vingården, vete och bönor framförallt. Detta för att generera organiskt material som exempelvis mull vilken har en positiv effekt på markstrukturen och ökar den mikrobiella aktiviteten. Inga kemikalier används och man sprayar enbart med ekologisk bladspray. Mest av allt, berättar Marco, så spenderar de otroligt mycket tid i vingården.
Samtidigt är själva beskärningstidpunkten viktig, inte minst nu i tider när vinvärlden ser allt mer svamprelaterade sjukdomar få fäste i rankor. Esca exempelvis, men även eutypa, cylindrocarpon och botryosphaeria angriper lättare en ranka som är sårbar. Något den är om den exempelvis beskärs i fuktigt och regnigt väder. Men även många vinproducenters val, att flytta beskärningen fram lite för att minimera risken för vårfrost och således få rankorna att vakna till liv senare, innebär en utökad risk för svampangreppen. Och de fyra olika svamparterna angriper även hälsosamma rankor, inte minst vissa sorter tycks särskilt utsatta såsom sauvignon blanc och cabernet sauvignon. Det talas redan nu om ett problem i storlek med vinlusens framfart och risken är att dessa sjukdomar reducerar mängden gamla rankor - eller ser till att de inte ens når ansenlig ålder. 
Andra variabler som riskerar att reducera potentiell ålder kan skapas vid selection massale där sticklingar tas från de äldsta rankorna, en metod som var den härskande förr men som idag kanske ersatts av plantskolor allt mer. Om de rankor som får agera föräldrar till nya inte är optimala, särskilt om det är från yngre kloner som kommit till i mer modern tid så är en del av dessa inte särskilt långlivade. Likaså är rotstocken man använder av betydelse och särskilt en populär som SO4 främjar knappast ålder. 
Kommer då det bästa vinet från den gamla rankan?
En slutsats man kan dra är att om en producent har äldre rankor så är det en indikation på att denne tagit väl hand om dem, att han/hon dessutom då får tillgång till ett mer djupgående rotsystem som bättre uttrycker växtläget - och såklart druvor med större smakintensitet. Om det sedan är det samma som ett bättre vin kan väl egentligen inte fastställas men fler faktorer pekar i den riktningen än tvärtom. För gamla rankor ger stabilitet, mindre fluktuation mellan bättre och sämre årgångar. Och Olivier Humbrech som tidigare nämnts, anser att termen ’gamla rankor’ på en etikett kan vara av än större intresse just vid de svaga åren då begreppet ger en hint om att vingården sannolikt inte tagit lika mycket stryk, vare sig det är en extremt varm årgång eller en blötare sådan. 
Vissa vinstilar å andra sidan blir inte per automatik bättre för att de kommer från gamla rankor. Ett exempel på detta är starkvinet Madeira som inte skulle dra fördel av lastgamla rankor i och med att koncentrationen då skulle öka. För när Madeiran ska påbörja sin åldersresa i de gamla faten som under flera år evaporerar, ja då skulle slutresultatet lätt bli ett brutalt koncentrerat vin utan någon som helst drickglädje. Yngre rankor med större skördeuttag är således att föredra för vissa även om det finns färre exempel som just detta. I slutänden är det ändå värt att söka vinerna från äldre rankor för de är överlag mer intressanta och visar bättre upp en känsla av platsen de växt i. Om nu vinmakaren inte bestämmer sig för att totalt ödelägga det fantastiska råmaterialet med ohemula mängder ny ek exempelvis.... 

DEL 3
Efter genomgången av den åldrande rankans betydelse för slutprodukten, vinet, så är det på sin plats med en handfull förslag på viner som just kommer från vingårdar med betydande ålder. Nedan finner du 5 viner där rankorna uppnått ansenlig ålder och ”makes the difference”. Samtliga är tillgängliga på Systembolaget och beställningssortimentet, vissa av naturliga skäl i begränsade mängder. Viss reservation således för eventuellt tomt lagersaldo.
 2016 Pyritis, Santorini Mega Cuvée, Grekland (artikel 73474 BS, 399 kr) Pyritis hämtas från två byar, de som kanske anses vara de främsta växtlägena för assyrtiko, Pyrgos och Megalochori. Åldern på rankorna råder det lite osäkerhet kring men de är äldre än 120 år och bara det är väl värt en del respekt och nyfikenhet. Ett år äldre än de övriga två och det märks knappt för här är ungdomligheten ännu ledordet. Rökigheten är det första som slår en, barndomens knallpulverpistol, för att sedan finna myntakvistar, svala gula frukter, citrusskal och salt havsvind. Stort djup i näsan men trots rikedomen är det finessen främst. De gamla rankorna gör sig också tillkänna i smaken som är intensivt tät men med en syra som letar sig långt bak i gommen. Det maritima är närvarande, stenfrukterna likaså och så bjuds det grapefruktig knivskarp skärpa, lite delikat jästiga toner från tiden på sin jästfällning, örtstjälkar och så dyker en diskret blommighet fram. Fenomenalt vin. Mer läsning om producenten >>> HÄR.  94/100 LGP
2015 Leeu Passant, Western Cape, Sydafrika (artikel 90378, 699 kr)
Leeu Passant. En blend från Chris Mullineux där tre ungefär lika delar cabernet sauvignon, cabernet franc och cinsault samsas. Chris har mixat olika vingårdslägen där cabernet-materialet kommer från Helderberg, franc från högre altitud, sauvignon från bushvines. Och cinsault-druvorna kommer från de två äldsta av sorten i landet – åtminstone registrerade – där den ena närmar sig 120 år och plätten i Franschhoek är 90 plus. Vinet då? Jo tack, det är inte bara imponerande, det är så in i bängen gott och finessrikt dessutom. Snyggt hanterade fat (500 liters), mörka bärnyanser, snygg mogen grönska från cab franc, svarta vinbär, tobak och ceder från cab sauvignon och allt knyts samman i en komplext blommig bouquet. I gommen en klassisk struktur som för tankarna mot Bordeaux men med en svalhet som Sydafrika är mästare på. Syran går som en röd tråd genom vinet, skänker precision och ryggrad, bär upp frukten och berättar för oss att här finns kapacitet för lång lagring – om man kan hålla fingrarna i styr. 699 kronor kostar vinet i sin debutårgång 2015 och det kan ta en battle mot många stora. 94/100 LGP
2013 Quinta do Javali Vinhas Velhas, Douro, Portugal (artikel 70659 BS, 409 kr)
António Mendes egendom Quinta do Javali i Douro, en bit efter själva hjärtat i Cima Corgo och samhället Pinhão, har tillgång till en hel del gamla rankor och deras betydelse i en väldigt varm årgång visar sig i detta vin som inte drabbats av värmestress på samma sätt tack vare det djupgående rotsystemet. Ännu något fatdominant men det integreras med ålder och lär släppa fram violblommigheten mer, örtbuketten, den osande stenkrosskänslan och frukten som drar mer mot körsbär och plommon. I gommen ett läckert strukturerat vin med generös bärfrukt, täta tanniner, djup och harmoni. Ungt men tillgängligt redan idag även om det blir än bättre om några år. Det andas finess och när väl faten fått sätta sig så blir det här än mer komplext. Tjusningen med Douro här, de gamla rankorna, som verkligen ger ett unikt vin. Mer läsning om producenten >>> HÄR.  93/100 LGP
2016 Châteauneuf-du-Pape Blanc, Pierre Usseglio, Frankrike (artikel 71515 BS, 299 kr) Få vet ens om det, att det produceras vitt i det världskända vindistriktet, än mer att de är riktigt spännande och dessutom kan lagras. Vit Châteauneuf från Pierre Usseglio, visar detta med bravur där härligt solvarm men likväl frisk gul frukt - tänk persika, papaya, aprikos - möter citrus, rökig mineralitet, kryddhylla och ett stänk rostade fatnyanser. Även smaken är sådär inbjudande och omfamnande som bra Châteauneuf-du-Pape gärna är, även bland de vita, och här dyker det upp lite tropiska toner, modellera, diskreta fat, citrusfrukter i form av limeskal och mandarin och allt är snyggt svarvat med uppbackande syra och generös frukt. Urläckert redan idag men om du vill så vet du att man kan spara en bra årgång av vit Usseglio länge. Druvorna? Uppåt 65 års ålder och en mix av clairette, bourbolenc och grenache blanc. 93/100 LGP
2016 Vacqueyras Vieilles Vignes, Domaine Saint-Roch, Rhône, Frankrike (artikel 2329, 149 kr) Mer Frankrike och ett vin som levererar gott om täthet och kraft för en ytterst modest slant. De äldsta rankorna till Saint-Roch Vacqueyras är uppåt 120 år och grenache dominerar, uppbackad av en tredjedel syrah. Här får du gott om välkända igenkänningsmarkörer i form av viol, pepprighet och lagerblad men också imponerande fräschör. Snyggt, rent och generöst fruktig med dominerande inslag av björnbär, mörka körsbär. I bakgrunden ett stänk fuktig tobak, kryddhylla och lakritsrot. Silkiga tanniner, struktur och fin syra gör denna god idag men några år i källaren ger ett större vin. Mycket södra Frankrike i denna och det tackar vi de gamla rankorna för. 90/100 LGP